-

Ja, på tal om Göteborg så antar jag, och hoppas att ni är nyfikna på hur det kommer att se ut. Jag kommer att bo på ett ställe som heter Munkebäck, som ligger tio min med spårvagn från innerstaden och ett gångavstånd på en halvtimme, om man känner för att gå någon gång. Så läget känns perfekt. Plus att jag även har en av min barndomskamrater Frida i samma hus, fast i treppuppgången bredvid. Ännu bättre! ...Så tre trappor ner, och tre trappor.


Hallen. Har inte riktigt fattat att det här kommer att bli min dörr, där jag kommer att gå in och ut, från och till mitt hem!! Eller okej, vårat.


Köket, som vi kommer att laga och äta många mysiga middagar i.


Roberts rum.


Och så vardagsrummet, som kommer att bli mitt blivande rum. Eftersom mitt rum här hemma är så himla litet så har jag aldrig riktigt behövt fylla ut det, som jag kommer att kunna göra nu. Har hittat en beige divansoffa som jag iaf ska placera där någonstans, hehe. Dock önskar jag att golvet var ljusare! Men jag överlever nog, kanske.

Kommer fler bilder från Göteborg ikväll. Läget liksom...

Hej. Mitt (kanske) första seriösa inlägg. Det första inlägget skrev jag som ni ser, för ett bra tag sen, då det var aktuellt med domänbyte och livet var inspirerande och roligt. Jag hade så mycket idéer då. Jag åkte ner till Göteborg  och bodde hos en kompis för att söka jobb, jag hade drömmar om Gran Canaria och gav mig tusan på att jag skulle även dit. Jag fick, nästan, komma på en arbetsintervju i Borlänge/Falun på Carlings, tills chefen ringde och sjukanmälde sig, och då jag även i samma veva av en slump (?) träffade Robert i Mora, som behövde någon att dela sin nya tvåa med.  Så jag vet inte. Är det slumpen som avgör, eller finns det en mening med det som sker? Kanske. Det återstår att se, nu när jag gett mig fan på att jag ska lämna det trygga på ett säkert avstånd... FÖR NU SKA JAG JU ÄNTLIGEN FLYTTA NER TILL GÖTEBORG. Ja, så borde det i princip ha låtit för några månader sen.  Nu vet jag inte längre, om ordet äntligen är lika aktuellt. Men jag ska ge det ett försök. Och nu menar jag inte, åka ner, känna efter, åka hem. Jag menar, åka ner, söka jobb, skaffa mig erfarenhet, vilket innebär jobb, självständighet och ansvar i många olika kategorier. Innan jag erfarat allt det, så kan jag inte avgöra. Om jag åker hem då, har jag inte stått för något val. Då har jag snarare inte haft något val. Men what so ever, nu kör vi!

Jag har aldrig känt såhär förrut. Har aldrig någonsin varit så här trött på mitt liv. Trött på att inte ha lust med något, trött på att aldrig riktigt veta vad jag vill, att från ena dagen vara mer peppad än någonsin på alla idéer till att nästa dag bara vilja gräva ner sig totalt och slippa prata med någon.
   Jag skulle ju skriva mitt CV, avsluta det och sedan snabbt skicka in det, redan innan jag ens slutade på Cubus. Vad hände med drivet? Det drivet behöver jag nu.
   Nu vill jag bli brunett, dra härifrån. Fel driv. Skaffa JOBB, men samtidigt vågar jag inte ta steget, lämna ”tryggheten” som jag i själva verket jag inte känner. Börja ett liv någon annanstans.  Men det är något som sitter djupare. Jag måste börja jobba med mig själv. Det är för mycket där under som ligger och gror, som jag bara vill skrika ut.

Och jag är rädd, att förlora något som jag tycker så mycket om.