-

Sitter i mitt barndomsrum och packar, som jag tillbringat mer eller mindre hela min uppväxt i... (Som jag även tittat in i väggen i,  kollat på film, spelat musik som vi dansat till, brottats, fnissat i tjejtidningar med kompisar, sjungit skithögt, dansat själv, blivit dumpad för första gången, dumpat någon för första gången, blivit kär, smsat halva natten, haft jobbiga och bra samtal, slitit till prov, ätit, haft myskvällar, gråtit mig till sömns, varit skitförbannad, försökt att deklarera, stökat ner, städat, klippt mig, fixat mig till fester, fått min första kyss och hållt min första hand i) till Göteborg på måndag. Det känns lite tungt, som att det inte skulle hända, fast jag innerst inne vet att jag gör det. Ibland kikar mamma in med en hjälpande hand, och frågar om jag ska ha med mig "det.. och det.. och det?" Och att "det" är nog bra.

...Men mitt ibland all denna nostalgi måste jag bara säga att det är sjukt tråkigt att packa.
S j u k t.