-

Imorse  låg jag och lyssnade som vanligt på när Niklas gjorde sig i ordning till skolan, mamma och pappa när de pratade innan de åker och när de sedan smäller igen dörren. Innan Niklas går så brukar han alltid ropa  "HEJDÅÅÅ!!", även om han är helt omedveten om jag sover eller inte, och alltid så svarar jag ju genom att jag antingen är vaken då eller vaknar. Men imorse bestämde jag mig, i ren djävulskap kanske, för att inte svara. Jag orkade inte, var så jävla trött och tyckte även att han borde förstå att han inte behövde låsa dörren, eftersom jag alltid är noga med att poängtera det vid varje trötta hejdå. Och jag bryr mig inte om dörren gick i baklås eller om han låste in mig i ljuv hämnd eller ren tankspriddhet... Inlåst är jag i alla fall. Och löjligt hämndlysten. What to do?