-

Sitter i mitt rum och tittar ut över den nu ganska så tomma stora ytan. Det enda som finns kvar av mina saker är en stor klädhög mitt i soffan som jag inte orkat packa ner ännu. Resten har jag bokstavligen slängt upp på vinden. Igår kändes det skönt. Nu känns det bara vemodigt. Sängen som jag sovit i under snart ett år, känns inte lika trygg längre, även fast den är min egen.

Jag fattar inte att jag snart flyttar ut. Fattar inte att det snart är ett helt år sen jag flyttade in. Så mycket känslor och nya intryck jag har upplevt i denna lägenhet. Så mycket ångest och så mycket glädje. Ångest över att vara så ensam utan en enda vän, och glädje över det första. Första jobbet, första vänskapen, första utekvällen som idag gav mig Joakim. Det gör faktiskt lite ont att nu behöva lämna allt det även om jag är överlycklig över att få ta över min första lägenhet. (Jag vet, det är bara tre månader, men under de tre månaderna är den min. Min min min.)

Nu är jag trött. Ska bli skönt att slänga sig i sängen och veta att imorgon, då ska jag bannemig sova ut! Om det så ska ta timmar innan jag somnar om igen vid 7, så tänker jag inte röra ett finger innan 12. Och därmed, god natt! :)

Jag nådde inte "dagens mål" igår. Jag ansträngde mig inte ens. Istället la jag tyngd på att lära mig hur man mäter mått på skjortor och kavajer.

Kvällen slutade i vanlig ordning med mys. Göteborg är så trist nu. Väderporr i form av regn och blåst vareviga dag och jag kunde inte längta mer från havet.

Idag är jag ledig!