don't forget what I told you

I över ett år har vi delat det mesta, även då vi varit ifrån varandra. Vi har byggt upp mycket tillsammans. Vi har hållt varandras händer och vi har älskat varandra så mycket att det inte finns ord. Jag skulle kunna sitta här i flera timmar och skriva allt jag älskade med oss, jag har aldrig någonsin älskat så här mycket. Men när man kämpar... Kämpar och vill ge så mycket att att man inte orkar mer så måste man släppa taget, även fast det gör så ont...

Jag vet att jag döljer en sanning, 
att väntan inte leder någon stans 
och jag vet vad som måste göras
att jag måste ta steget ur vår sista dans

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0