...

Jag önskar att det så klyschigt gick att spola tillbaka tiden, till då jag var liten och orädd, när jag  smög på rådjuren i det höga gräset, och letade skalbaggar när det regnat tillräckligt, i den blå vattentunnan mitt på gården. När jag satt i slänten och åt smultron på strå och när jag plockade blåklockor på den stora ängen som du alltid blev så glad över, farmor. Och farfar, när du  satt ute på trappen på sommarkvällarna och rökte pipa - den bekväma tystnaden önskar jag att jag kände med fler. Jag önskar att jag kunde ge er mer än snabba påhälsningar. Jag är så tacksam för allt ni gett och fortfarande ger mig. Ni är fantastiska.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0