-

Idag är jag nostalgisk, drömmande, framåtblickande och bara helt virrig i bollen. Ibland kanske det kan vara okej, som människa, att vara just sån. Att tappa bort sig själv lite grann.

Hoppas ni mår bra. Förresten har jag på senare tid intagit norgeland. Jag vet inte riktigt va jag tycker ännu. Oslo är en mysig stad som kostar skjortan att leva i. Ska bli gött med lön.

Klem

Nu var det ett tag sen jag uppdaterade er om mitt liv. Det kanske är för att jag inte riktigt vet vart jag har haft mig själv. Har pendlat mellan olika jobb och tankesätt för att försöka hitta mig, men har nog fortfarande inte lyckats så bra. Vet fortfarande inte vad jag vill, samtidigt som jag vet det. Jag vet att jag vill ut och resa. Jag vet att jag vill besöka Sydney. Jag vet att jag vill prova på att jobba som volontär. Jag vet vad jag vill bli när jag blir "stor". Jag vet att det kommer att krävas sjukt mycket av mig för att komma dit. Mycket tid och ork och vilja. Jag är lika säker på att jag kommer ta mig dit som jag är säker på att jag heter Malin. Jag känner mig och vet vad jag kan gå för när jag väl har bestämt mig. Jag har inte bestämt mig än. Men jag vill. Skillnaden är hårfin.

Var och fikade med Jonas i Kungsbacka igår. Vi pratade framtid och gjorde en deal tills nästa gång vi skulle ses. En mycket trevlig och behövlig fika. Här är en bild därifrån, och nej, det är inte jag som är sund längst nere på brickan ;)

KRAM.

Sitter i mitt rum och tittar ut över den nu ganska så tomma stora ytan. Det enda som finns kvar av mina saker är en stor klädhög mitt i soffan som jag inte orkat packa ner ännu. Resten har jag bokstavligen slängt upp på vinden. Igår kändes det skönt. Nu känns det bara vemodigt. Sängen som jag sovit i under snart ett år, känns inte lika trygg längre, även fast den är min egen.

Jag fattar inte att jag snart flyttar ut. Fattar inte att det snart är ett helt år sen jag flyttade in. Så mycket känslor och nya intryck jag har upplevt i denna lägenhet. Så mycket ångest och så mycket glädje. Ångest över att vara så ensam utan en enda vän, och glädje över det första. Första jobbet, första vänskapen, första utekvällen som idag gav mig Joakim. Det gör faktiskt lite ont att nu behöva lämna allt det även om jag är överlycklig över att få ta över min första lägenhet. (Jag vet, det är bara tre månader, men under de tre månaderna är den min. Min min min.)

Nu är jag trött. Ska bli skönt att slänga sig i sängen och veta att imorgon, då ska jag bannemig sova ut! Om det så ska ta timmar innan jag somnar om igen vid 7, så tänker jag inte röra ett finger innan 12. Och därmed, god natt! :)

Jag nådde inte "dagens mål" igår. Jag ansträngde mig inte ens. Istället la jag tyngd på att lära mig hur man mäter mått på skjortor och kavajer.

Kvällen slutade i vanlig ordning med mys. Göteborg är så trist nu. Väderporr i form av regn och blåst vareviga dag och jag kunde inte längta mer från havet.

Idag är jag ledig!

Sitter på lunch efter en intressant förmiddag på Ströms. Skulle jag inte slafsat i mig salladen på 3 röda skulle jag tagit kort på den, även om det som sagt bara är en sallad. För det hör ju till att man gör så nu för tiden, för att låta helt oinvolverad. Dagens lunch, dagens outfit, tillämpar i sin tur mitt dagens skratt. Nu ska jag fortsätta min fantastiska, lärorika, ack så regniga dag.

Dagens mål: att lära sig att knyta en slipsknut.

Ännu en dag av genomgångar som kommer att förvandla min hjärna till gegga. Men jag gillar deras värderingar. Ingen vill spela en "bilförsäljarroll".

God morgon på er!

SHIT-VAD-TRÖTT-JAG-ÄR, efter en natt som denna. Igår var något av en multi-tasking upplevelse. Men jag var så lycklig! Alltså ni vet, riktig lycka, som man känner i hela kroppen, ända ut i tårna. När det känns sådär, (ja, ni vet), bara helt perfekt. Det var en varm sommarkväll i lilla Mora. Mycket folk utöver det vanliga. Dött, om man jämför med Göteborg. Men igår jämförde jag inte ett dugg. Eller jag jämförde, men Mora vägde liksom över, och förhoppningsvis för ikväll också när Anna, som jag förövrigt (ja, jag kan inte fatta) träffade för första gången igår, eller åtminstone blev presenterad för, ställer till med barbeque/piña colada/girls night out-kväll. Hur kan jag ha undgått denna tjej? För hon är inte den som inte syns och hörs i sina high heels och sin sprudlande personlighet. En gåta som är värt att kastas åt intet, för idag orkar jag inte fundera. Jag behöver verkligen inte fundera på någonting. Bara vara. Livet är underbart och jag älskar dem som står mig nära. Min familj, och mina vänner. Har jag dom, har jag allt.